Saknaden är stor

                      

I ett hårt liv bygger man murar för att stöta bort smärta.

Men när spärren släpper och du låter mitt hjärta röra vid ditt min älskade kämpe. Värt allt guld i världen.

Ett starkt ögonblick av värme och lycka i livet som alltid finns kvar.
Jag kommer tillbaka som jag lovat vännen, jag ska ta emot dig med öppna armar så att du kan känna mitt hjärta slå för dig.

Saknaden.

Ord som inte sager tillrackligt.

Sitter ensam nu, ute vid bordet utanfor vart enkla rum, mina magiska systrar har lagt sig. Ett narapa utbrunnet stearinljus lyser upp sa att jag kan skriva ner mina ord pa pappret. Utover det sken den ikvall klotrunda nastan sjalvlysande manen ger sa ar det min enda ljuskalla nar kvallsmorkret lagt sig over byn.

Nagon meter bort pa samma veranda star var granne Nana, byns hovding. Han borstar tanderna och spottar tandkramsvattnet over racket, precis som jag gjorde nyss. Ytterligare nagon meter bort ligger grannfrun utslagen pa en matta med sina tvillingar kivandes om hennes brostmjolk. De ligger under bar himmel och jag tycker att det ser mysigt ut, far nastan lust att tyst krypa ner bredvid.

Syrsorna ger som alltid i fran sig ett lugnande surr som jag sa tydligt kan hora utan att ens spanna oronen. En trumma hors avlagset, takten ar langsam men bestamd och jag tror mig ocksa hora att det sjungs dartill. Ur hovdingen rum hors en man prata pa vilket jag tror ar Twi, det ar radion som hors och den ger tyvarr aven i fran sig ett storande brus.

Jag ar trott och gaspar bade en och tva ganger medan jag stretchar handen for att undvika skrivkramp. Borde ga och lagga mig i sangen, badda in myggnatet under madrassen och trilla over i min vilda dromvarld. Men jag mar sa bra nu, temperaturen ar perfekt och luften kanns len mot min rodblossiga hud. Palmerna omkring ser sa stolta och fridulla ut i manskenet, om det inte vore for ett par galna getter en bit bort sa kanns byn som lugnet sjalv just nu.

I mitt huvud snurrar tankar och intryck efter annu en handelserik dag tillsammans med varldens finaste barn. Deras leende ogon etsar sig fast i mitt hjarta och satter djupa spar i min sjal. Sa mycket gladje som jag far kanna har varenda dag. Jag ger av min karlek till barnen och far sa otroligt mycket mer tillbaka. Varlden ar sa orattvis ibland, barnen har fortjanar allt de kan fa. Sa glad jag ar att jag kan fa dem att le varenda dag nar jag ar har, ett leende fran en oskyldig liten sjal har ar vart precis vad som helst.

Om ett par veckor sitter jag inte langre har om kvallarna och njuter av lugnet i sjalen. Jag far inte langre borja dagarna med att se deras glittrande ogon och leenden rakt fran hjartat. De kommer inte springa fram fran alla hall och kanter och krama mig lange och halla mig i handen. Ingen kommer sjunga ”baa baa lilla lamm” sa fint som bara dem gor. Nar jag tanker pa det kryper tararna fram.

Ingenting blir nagonsin som vanligt hemma igen. Nu ar hemma lika mycket har i byn for mig, jag lamnar en del av mitt hjarta har hos mina alskade barn.

Hem till verkligheten, verkligheten som nu kanns sa overklig. Samtidigt som inget nagonsin kants sa overkligt som livet har pa besok i deras verklighet.

Ett brev att spara

Jag tänkte att ni fina och trogna läsare ska få ta del av ett fint brev jag fick skrivet till mig igår. Brevet är från Daniel 13 år här på barnhemmet, vi har kommit varandra nära och han är helt fantastisk liksom alla de andra begåvade barnen här.

Hello madam Annika, I am riting this lether for you. I am very happy to met you her. How a you. If you go to Sweden tell your mothers that I wan´t you to come her every 1st December. I love you Annika and if you go to Sweden tell your fathers that, I wan´t hera  to come her every 6th march. And if you go to your community tell Jesper that I want to see hera face
(Etc) …… ….. …. …. …
….. …. …. ….. ……. …
This is the date I rite this lether to you 7th march 2012
Daniel Poll gagiliss (han har lart sig saga polkagris och jag antar att det ar det han skrivit) Black Man

Mitt hjärta smälter så klart, jag tror att detta fina handskrivna brev får följa med hem och ramas in!
En liten inblick i hur fina barn jag är i kontakt med under min tid här i Ghana.

Insamlingens nytta

Vill an en gang tacka alla ni fina som generost bidragit till min insamling for att hjalpa de underbara barnen har pa Shalom orphanage. Jag har skrivit tidigare om summan pa 4500 kronor vi lyckades fa ihop innan jag for i vag.
Som ni redan vet blev den forsta investeringen i pengarna manga otroligt lyckliga barn pa stranden i Kokrobite, en fantastiskt lyckad dag for oss alla och minnena av deras lyckliga sanger kanns fortfarande som om det var igar i mitt hjarta.

Nasta inkop som gjordes efter att ha disskuterat med Alwin och Susanna om vad som mest behovdes for barnen var 30 stycken bra tallrikar att ata pa. Ocksa koptes en battre kniv till kokerskorna Victoria och Adfoa for att underlatta matlagningen.
Under resten av tiden jag varit har utan att ha haft mojlighet till uppdatering har jag hunnit investera insamlingspengar i 10 stycken plaststolar, 30 muggar till alla barnen att dricka ur och aven 36 skedar.
Barnen har fatt tallrik och mugg med deras namn pa och alla stolar har fatt texten "Shalom orphanange" i ryggen. Skedarna anvands inte sa flitigt an da barnen ar sa pass vana att ata all mat med hogerhanden, vilket for ovrigt ar det vanligaste sattet att ata pa har i Ghana overhuvudtaget.

Efter att ha varit med om flera skyfall har pa plats i barnhemmet och ha fatt sett skadorna de orsakar ville jag mer en garna lagga pengar pa att underlatta vid dessa harda vader. Taket i ena rummet ar tyvarr daligt byggt och borjar sacka ihop mer och mer vilket innebar att de enorma vattenmassorna lattare tar sig igenom taket och varje regn innebar ofrivillig inomhuspool. Jag fick berattat for mig att Alwin ville gora en pelare i mitten av rummet for att stotta upp huvudbalken med hjalp av cement och "ironrods" och darmed gora taket stabilt igen. Jag bestamde mig for att lagga pengarna pa detta sa jag kopte 2 sackar cement for andamalet och Susanna har kvar ironrods sedan tidigare, traplankor for att hjalpa till att forma cementet lanades fran Gabriellas bank och bordsbygge. Nar killen som bygger detta ar klar ska jag betala lon for hans och medhjalparens arbete.

Jag vet inte i nulaget hur mycket pengar som kommer atersta efter detta men hoppas pa att resterande kan anvandas till att tata taket ytterligare sa att de slipper alla regnmassor inomhus helst sa gott som helt och hallet.

Tack aterigen for att ni hjalpt mig gora detta arbete mojligt!

Ghanalivet fortsatter.

Det var lange sen jag hade tillgang till dator och internet har i Ghana, darav alldeles for dalig uppdatering. Nu befinner jag mig hur som helst i Koforioda med mina kara kompanjoner och magiska systrar Ama (Susanna) och Yaa (Gabriella). Vi tar var helgutflykt nu i veckan istallet for att kunna spendera helgen med barnen da de ar lediga fran skolan. Har i Koforidoa ar det en valkand "beadmarket" pa torsdagar vilken vi tankt besoka i morgon, tank sa fina vi ska vara i vara nya fina Ghananska parlsmycken sen.Utover marknaden ska vi ocksa besoka ett vattenfall har i narheten, kanns riktigt kul da jag faktiskt aldrig i mitt liv sett ett vattenfall forut.
Som de flesta av er vet skulle jag redan varit hemma vid det har laget men jag trivs sa bra och tiden gar sa fort att jag bestamde mig for att stanna ytterligare hela 3 veckor, det innebar att jag ar hemma hos er i kylan igen pa lillebrors fodelsedag den 18e mars. Jag forstar att ni langtar efter mig men lugn bara lugn, tiden rusar och vi kommer kramas igen inom kort!

Tanker att det ar dags for mig att beratta lite mer om livet jag lever har, hur jag har det och vad jag gor om dagarna osv.
Forst och framst kan jag beratta att ingenting har ar som hemma, allting, precis allting ar annorlunda mer eller mindre. Efter en manad i Ghana kanner jag att jag har landat pa riktigt och ar sa mycket mer lugn och trygg i hur livet har fungerar, aven om jag trivts och alskat landet fran forsta stund. Nu mera slanger jag ivag ett och annat oird pa det lokala spraket fante och jag svarar vant Akua nar nagon fragar om mitt namn. Jag klarar mig sjalv till stor del och prutar vant ner priser och aker omkring i ghanas trotros hit och dit utan problem. Jag blir inte forvanad nar de sitter en passagerare pa samma sate som shaufforen i den fallfardiga taxin och jag svarar snabbt obibini tillbaka nar nagon kallar mig obroni. Jag gillar laget!

Som jag tidigare skrivit sa bor vi alla 3 i ett litet rum med varsin enkel sang under varsitt myggnat i hopp om att halla malarian borta.
Varje morgon vaknar vi vanligtvis runt 7 och da ar det redan full rulle bland familjerna runt om kring och jag ar oronproppens uppfinnare evigt tacksam da den giver mig somn i detta kaos. Nagon timme senare hor man ett forsiktigt "madame, madame breakfast is ready" och en fargglad korg star pa bordet utanfor vart rum, korgen innehaller alltid varmt vatten till te, kaffe eller milo (chokladdryck), vitt brod och omelett. Godast blir det att lagga omeletten pa brodet och salta lite extra pa, for att halla saltnivan uppe sa har vi ett litet bordsalt med oss.

Nar vi atit och gjort oss i ordning for dagen gar vi ner till barnhemmet som ligger ca 100 meter bort. Barnen ar i skolan fran 8 till 14 pa vardagarna sa de ar inte dar nar vi kommer. Vi pratar med Alwin som ar forestandare till barnhemmet om dagslaget och vad vi ska gora under dagen. Ni har sakert hort uttrycket "african time" forut och det ar verkligen nagot som man maste vanja sig vid har. Saker och ting gar inte fort och man kan aldrig rakna sakert med nagonting. Det hander alltsa inte sa mycket hela tiden utan dagarna ar ratt sa lugna mestadels. Vi aker ivag till storre byar och narmaste staden och handlar saker som behovs till olika projekt osv. Andra saker vi far viga tid at har i byn ar simpla saker som ar sa mycket omstandigare har an hemma, att tvatta sina klader till exempel. Det ma se latt ut men det ar en konst att lara sig handtvattens basta teknik, och jag kan lova er att det blir manga fniss och skratt nar vi obronis forsoker oss pa denna konst.
Till lunch ater vi frukt, varmen gor ju inte susen for matsuget direkt sa det kanns alldeles lagom. Oftast blir det ananas, vattenmelon eller apelsin.

Nar klockan slar 14 och skolan ar slut mots man av finurliga leenden och och 15 stycken "madame good afternoon". Barnen byter om fran sina skoluniformer och sen blir det oftast lek och gos om vartannat. Basta stunden pa dagen alltsa.
Igar foljde jag med nagra av dem till brunnen dar de hamtar vatten och jag lyckades overtala dem om att fa hjalpa till sa jag tog en egen bucket pa huvudet och kankade precis som dem (nagot ostadigare kanske...).  Det uppskattades av barnen som tycker det ar valdig kul nar man ar med och provar pa.

Var middag blir klar pa eftermiddagen, oftast redan fore 16. Nagon av barnen tar aterigen korgen pa huvudet och foljer med upp till oss, ibland envisas vi om att bara sjavla men barnen tycker det ar kul att fa hjalpa till och brakar om vem som ska fa ga. I middagskorgen hittar vi antingen rice with stew eller jollofrice, oftast bara med lok men ibland med kyckling. Maten ar alltid vallagad och valdigt god. Men nade den som serverar mig ris nar jag kommer hem ...

Efter maten och en varm, svettig och smutsig dag ar man mer an sugen pa en harlig bucket shower. Vi gar till brunnen som ligger mitt i byn och pumpar vatten i varsin hink, oftast med en liten publik fnissandes nar vi envist sagt "no we can do it!" som svar nar de forsokt gora pumpandet at oss.
Vi star i en horna under bar himnmel och oser vatten med en mindre bucket och njuter av denna stund varje kvall. Jag och ni alla andra MASTE forsoka uppskatta det rinnande rena drickbara vattnet vi har tillgang till dygnet runt hemma, deal?!

Efter "duschen" blir det myggmedel och langarmat innan vi sitter en stund och laser vara bocker eller kanske spelar lite kort. Klockan halv sju ar det morkt och pannlamporna maste pa om vi ska kunna se overhuvudtaget eftersom ingen el finns i byn. Oftast sager vi god natt runt 21 och glad ar man om man har lite batteri kvar i ipoden annars blir det oronproppar in pronto. Ar batterierna slut blir till att vanta pa helgen och elen som finns att tillga pa ett hotelrum.

Det primitiva livet. Det underbara livet. Ghanalivet!

Bilder

Kokrobite - Stranden!!

I mandags var dagen har som manga vantat pa, we were going to the beach!!
Vi klamde ihop alla barn, kokerskan Viktoria och hennes tva lite aldre soner, Alwin och sa oss sjalva sa klart i en lite minibuss och sa for vi ivag. Trangt och svettigt, barn i knaet pa oss och barn i knaet pa varann.

Sa fort bilen borjade rulla satte sangen i gang och det sjongs och klappades for glatta livet anda fram till stranden. En underbar och obeskrivlig lycka att sitta omringad av dessa lyckliga barn och hora dessa stamningsfulla sanger. En kansla jag definitivt aldrig glommer.

Vi gjorde ett par stopp pa vagen for att kopa vatten, kakor, dricka och "funyogo" (frusen jordgubbsyoghurt i portionspasar som man suger i sig). Barnen kikade nyfiket genom rutorna pa bilen nar vi skuttade ur for att handla.

         

Val framma vid stranden fick vi som en liten bungalow att forvara vara saker och maten. Alla klader kastades av och manga ben sprang fort ner till vattnet. Det ar valdigt stromt vatten med manga och stora vagor sa det blev inga direkta simturer utan barnen holl sig till strandkanten och rullade i sanden, lag pa mage och tog emot vattnet eller sprang fram och dok genom vagorna. Jag badade med barnen vilket var mycket uppskattat, vi hade hur kul som helst och jag ar sa himla nojd med den har dagen. Att fa kunna bidra till denna enorma gladje ger kanslor som ar svara att beskriva.

Vi badade och hade kul i manga timmar med pauser for lunch och fika och vi var alla helt slut nar vi skulle aka hemmat igen. Manga sma sotnosar som slocknade i bilen men sangerna satte igang nar vi borjade narma oss byn igen.


Tack alla ni som hjalpt till med bidrag sa att denna dag kunde bli av!

Ghana-livet!

Pa plats i Ghana, for narvarande i Cape coast dar vi ska stanna over natten. En liten minisemester utanfor barnhemmet. En hel del att fixa nar vi nu ar i en storre stad dar livet ar lite mindre primitivt. Men till kvallen vantas god mat, ol och musik vid stranden.

Veckan som gatt har varit underbar, det har visat sig att jag anpassar mig fort och har inte haft nagra storre problem med kulturkrockar eller liknande. Jag trivs otroligt bra, jag alskar folket har. Det ar mycket gladje for lite. Manniskorna i byn Kofiansah dar barnhemmet ligger lever ett valdigt primitivt liv mitt i Ghanas djungel, det ar som pa film. Man har lite svart att forsta men jag finner mig bra i situationen och alskar att fa ta del av det har livet.

Barnen pa Shalom orphanage som det heter ar helt underbara. Jag alskar dem alla redan. Sa fina och otroligt duktiga. Det verkar glada att jag ar har och vi gosar och kramas mycket varje dag! De ar alla sa speciella och fina pa sitt satt, det ar omojligt att ge en rattvis bild av dem i text kanns det som.

Innan jag akte ner hit hade jag samlat ihop 4500 kronor med hjalp av familj och vanner, jag ar valdigt tacksam over detta och det var aven Alwin da jag berattade for honom hur mycket jag fatt med mig till barnen. Vi diskutterade vad de bast behovde pa hemmet utover utflykten till stranden som jag redan bestamt att gora. Han tyckte det skulle vara valdigt bra med nya tallrikar och muggar da de flesta forsvunnit eller gatt sonder. Andra saker som behovs ar bord och stolar. Blir det pengar over efter det lagger jag det pa mat eftersom det anda ar livsviktigt for deras halsa, och det ar ofta pengarna inte racker till sa mycket mat som behovs.

I veckan akte jag och Susanna till Swedru dar det finns en affar som heter Melcom, dar har alla varor fasta priser. Nar varorna har fasta priser riskerar vi inte att behova betala "obruni-price", orbruni-price betyder viting-pris och ni forstar sakert att det innebar ett hogre pris for vita da alla har tror att vit ar lika med rik.
Pa Melcom hittade vi fina stabila tallrikar i hardplast som jag kopte for 1 cedi styck, jag kopte 30 stycken sa att de ska racka ett tag. Det blev 30 cedi vilket ar ungefar 130 kronor, kopte aven en ny kniv till kokerskorna for att underlatta matlagningen. Sa dar har vi forsta investeringen i min insamling for barnhemmet.

Pa mandag blir utflykten till stranden av, det ska bli sa himla kul da jag vet att barnen alskade det forra gangen de var dar. Vi tar med oss mat som kokerskorna lagar, jag ska kopa kakor och dricka och sa tankte jag kopa glass pa vagen fran huvudet pa nagon gatuforsaljare. Lar bli en toppendag!

Nu ar snart tiden ute for mig har pa internetcafet. Det ar sa himla mycket att beratta om men sa svart att fa ner det i en text, men jag ska gora mitt basta. Fraga jattegarna om ni undrar over nagot speciellt!

Ta hand om er!

Karlek <3

Så nära nu

Nu är jag snart där. Snart nära min underbara vän, snart nära hennes fina barn. Snart under Ghanas sol. Ofattbart.

I morgon klockan 9.40 lyfter planet som tar mig till Amsterdam. I Amsterdam får jag vänta några timmar, samla tankar och mod. Kanske skriver jag några rader i min Ghana-bok. Sen är det dags, dags att sätta mig på planet som tar mig till Accra. Det tar nästan sju timmar, men sen är jag där. Glädjen när jag får se Susanna på flygplatsen. Jag känner den redan nu!

Så många känslor, jag är helt fylld av dem. Glädjerika känslor. Och förväntansfulla. Att få se barnen. Att få ge dem insamlingen ni underbara familj och vänner hjälpt mig få ihop. Att få ta med dem till havet som kan ge dem så mycket glädje. Att jag har möjligheten att få göra detta alltså, så tacksam.

16 dagar kvar